Header

Beskrivning: Hembygdsfest den 6 juli 1946. 150 år efter Ragundasjöns tömning. Till vänater står spelmannen Albert Brännlund och till höger brodern Elov Brännlund.
"Brännlund" och "Hammarforsens brus".
Få namn i populärmusiken har förknippats så intimt med varandra som dessa två. Då "Hammarforsens brus" skrevs 1909 var forsen otämjd. Tekniken har sedan dess tagit forsen, men Albert Brännlunds hyllning lever.
Albert var yngst av fem bröder i ett fattigt torparhem i byn Kilen i Fors socken och han blev faderlös vid två års ålder. Som femåring började han spela fiol.
Musiken hade alltid funnits i familjen. Alberts farfar, Lars Brännlund från Storbränna i Långsele var notkunnig och duktig spelman, fadern Karl var spelman och modern Ingrid Katarina en fin sångerska som hade absolut gehör. Den äldste brodern Jonas blev Alberts lärare och vid sekelskiftet var Brännlundskvartetten ett begrepp. Den bestod av Albert och Arvid på violin, Jonas på viola och Elof på cello och bas.
Trots många vintrar i timmerskogen och somrar i flottningen med valkiga händer som följd användes all ledig tid till att spela eller studera noter och harmonilära.
Några år in på 1900-talet flyttade bröderna till Hammarstrand där de blev inspektörer till ett mångfaldigt musikliv. Förutom att de fortsatte att spela stråkkvartett bildade de Ragunda Orkesterförening, Ragunda Manskör och Hembygdskören, som var en blandad kör.
Men även om det är med "Hammarforsens brus" som Albert skrev in sig i det svenska musikmedvetandet, så har han komponerat flera melodier. Valsen "Hemlängtan" komponerade han under en turné i Norge 1910. "Vildmarkens Poesi" under ensamma kolvakter vintern 1916.
Till yrket var Albert målare, en utbildning han fått i utbyte mot att han lärde en målarmästare att spela fiol. Men Albert blev bättre målare än målarmästaren blev violinist.